Lillan har nu fått en hel del nya vänner.
Först träffade hon Zorro såklart (famlijens golden)och han blev såklart helförtjust i henne och var till en början lite väl glad och vild. Nu tredje dagen tillsammans så har han lugnat ner sig.. en hel del. Dem har varit lösa tillsammans idag utan problem och lillan och zorro har nosat på varandra och båda har viftat på svansen. Hon börjar kaxa till sig lite och är inte fullt så försiktig som hon varit tidigare. Vilket är bra! :)
Dem kommer bli riktigt goda vänner dem där två.. det vet jag ;D
Igår träffade hon Ludde (farmors dvärgpudel) .. dem verkade glada i varandra. Ludde blev nog lite förälskad i Lillan tror jag. Men vem blir inte det? Så fin som den lilla flickan är!
Under kissrundan jag och Lillan var på nyss blev hon presenterad för grannhunden Nicko (dvärgcollie), båda viftade på svansarna och verkade gilla varandra. Han blev förtjust i henne och hon gick fram till honom och nosade på honom och blev till och med leksugen och boxades lite med tassen på honom medans hon vifftade på svansen av lycka.
Idag har Lillan även fått träffa lite andra av min släkt. En av alla mina kusiner bland annat och hennes föräldrar. Hon gillade dem med och verkar absolut inte ha några problem med främmande människor.
Körde en liten runda med Lillan ensam i bilen idag. Direkt när jag började backa ut från tomten la hon sig ner och när jag kommit en bit bort på vägen hörde jag att hon började snarka. Visst är hon otrolig? Så anpassningsbar! Vi stannade på ett ställe och gick ut och satte oss och tittade lite på solen och båtarna som låg och guppade i vattnet. Hon höll sig till mig, viftade på svansen och verkar inte ha några problem med miljöombyten och sånt heller. När vi sen åkte vidare la hon sig ner igen och när vi sen kom in på tomten satte hon sig upp, tittade ut genom fönstret och började vifta på svansen. Det tar jag som en tecken på att hon känner sig hemma och förhoppningsvis trivs ganska bra.
Imån ska det bli lite mer ensamhets träning, så kommer nog Lillan tillslut våga lita på att jag alltid kommer tillbaka. Ibland när jag lämnar henne en stund för att gå ut och hämta något på tomten eller liknande skäller hon till (när hon är helt ensam inomhus) och undrar vart jag tagit vägen. Hittills har jag kört på den metoden att inte uppmuntra skällandet men heller inte fya det utan istället uppmuntra när hon gör rätt, vilket betyder att jag går in till henne igen när hon tystnat.
Jag tror detta kommer gå jättebra och ska köra några korta stunder i morgon för att se om det blir någon skillnad.
Imån ska Lillan även få träffa min Simon för första gången, han kommer hit efter jobbet. Det kommer bli skoj och jag tror dem kommer storgilla varandra.
Nu är det dax att sova, Lillan har som vanligt redan somnat men jag ska försöka hitta någon plats på min huvudkudde som verkar vara ett ganska populärt ställe att sova på nu förtiden ;P
godnattfolket!
delar med mig av en mysbild på Lillan och mig! :)